Nybohovsberget är en del av Liljeholmen, som tillhör stadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Läs mer om Liljeholmen på Wikipedia.

När det började byggas nytt i Liljeholmen på 2000-talet fick många upp ögonen för området. Men till BRF Stockholmsblick har också personer hittat som är långtifrån nyinflyttade. En av dem som kan området utan och innan är Tommy Bouvin.

Intervju med Tommy Bouvin

– När kom du först till Nybohov?

Min familj flyttade 1963 från Södermalm till de tegelröda husen på Nybohovsgränd 50.

– Hur såg det ut då?

Fem av de befintliga äldre höghusen var ännu inte byggda, de bakom Nybohovsgränd och de längst ner mot Liljeholmstorget. Det kändes jättelyxigt att komma till en nybyggd lägenhet med badkar, efter att ha bott på Söder utan ens rinnande vatten. Och när hissbanan byggdes kändes den toppmodern. Vi hade svårt att tro att vi hade råd att bo så flott.

– Du var väl i skolåldern då? Var gick ni i skolan?

När vi kom hit fanns ännu ingen skola. Vi fick hålla till i två små gröna baracker tills skolan stod färdig. Från klass 7 och uppåt gick vi i Blommensbergsskolan vid Trekanten och där fanns också Folktandvården.Vi konfirmerades i S:t Sigrids kyrka, bara ett stenkast från skolan.

– Hur såg det ut med kollektivtrafiken?

Tunnelbanan fanns ju inte då, utan det var buss eller spårvagn man åkte. Bussarna körde in på Liljeholmstorget. Där fanns då inga bostäder, bara bilparkering och busshållplats. Spårvagnen gick över Liljeholmsbron, stannade nere vid Södertäljevägen och gick vidare till Aspudden, Midsommarkransen och Gröndal. Och på kajen var det full ruljans på spåren, med godstrafik till industrierna där.

– Fanns det några affärer här på den tiden?

Ja, flera stycken. Vid hissbanan fanns en kiosk, en ICA-butik och en annan privat mataffär, och ytterligare en kiosk låg längre ner i Nybohovsbacken. Där pizzerian är idag var det en frisör, där vi pojkar ”sommarsnaggades”, en leksaksaffär och en presentaffär. I nuvarande festvåningen var det en restaurang. I rondellen där tvärbanan nu går låg en GULF-mack. Vid Liljeholmstorget fanns också Posten, Pressbyrån, en frisersalong, en restaurang och en kemtvätt.

– Vad gjorde ni barn på fritiden?

Bakom Nybohovsgränd fanns det några krigsbunkrar som vi lekte i. Och tjuvrökte… Mellan oss och ungdomarna i Aspudden var det ett slags gängkrig. De gillade inte att ”deras berg” blev bebyggt. Det sades att om man blev tillfångatagen av Aspuddengänget skar de en med en kniv i armen och hällde salt i såren.

På fotbollsplanen vid Nybohovstorget spolades det is på vintrarna. Det fanns också flera fritidsgårdar. Den första skid- och pulkabacken fanns nedanför nuvarande grillplatsen och nådde ända ner till sjön.

– Är det sant att den branta pulkabacken bakom vårt hus har varit en skidbacke?

Ja, det stämmer. Den invigdes faktiskt av Ingemar Stenmark på 70-talet. Först var det en backe för backhoppning, men den gjordes om till skidbacke, med lift och belysning och allt.

– Är det några särskilda händelser du minns?

Jag kommer ihåg att alla på Nybohov plötsligt vaccinerades mot smittkoppor någon gång på 60-talet, efter att en boende insjuknat.

En annan dramatisk händelse var när en lägenhet exploderade i höghuset närmast torget. Det var ett självmordsförsök med gas. Lägenheten låg längst upp och brandkåren fick problem då brandbilarnas stegar inte nådde ända upp. Mannen som bodde i lägenheten omkom, men ingen annan skadades.

Jag minns också när jag gick igenom isen på Trekanten och hittade en död fisk i kängan. Men värre lär det ha gått när isen brast under en bandymatch. Då omkom flera spelare, sades det, men det var före min tid.

– Vet du något mer om hur området var innan ni flyttade hit?

Jag har hört det berättas att det vid det gamla vattentornet var ett populärt tillhåll för motorcykelknuttar.

– Har du bott här ända sedan 60-talet?

Nej, sedan gjorde kärleken att jag flyttade till Västerbotten. För ett par år sedan flyttade jag och frun till Stockholm igen, för att flytta in BRF Stockholmsblick.

– Hur kändes det att flytta ”hem” igen?

Det kändes jättebra att återvända till Stockholm. Och helt rätt att flytta till Liljeholmen. In i nybyggt igen. Min bror bodde kvar, så vi var ofta här på besök. När vi hörde talas om nybyggnationen bestämde vi oss för att slå till.

– Historien upprepar sig, kan man säga?

Ja, verkligen, och inte bara för mig personligen. På 60-talet bodde här mest barnfamiljer och det hände mycket i området. Sedan stannade området av, ett tag tror jag till och med att skolan var stängd. Men nu föryngras Nybohov igen: många barnfamiljer har flyttat hit, de äldre husen har rustats upp och nya har kommit till.

Tommy Bouvin intervjuades av Hanna Berheim våren 2010